Lektion 3. – Smittskydd & Zoonoser

En risk som ständigt gör sig påmind när vi arbetar med djur är att vi sprider smittor. Både till oss själva och djuren, mellan anläggningar eller mellan vilda och tama djur. Att kunna praktiskt, grundläggande smittskydd är därför ett måste för att kunna arbeta på ett säkert sätt. För att förstå hur smittspridning fungerar är det viktigt att ha kunskap om vad det finns för olika typer av smittor och hur de kan spridas.

Smittämnen

Bakterier

I både djurens och människors kroppar finns stora mängder av bakterier som aldrig leder till någon sjukdom. Dessa ofarliga bakterier (och svampar) som finns både inuti och utanpå kroppen kallas för kroppens normalflora. (goda bakterier) Dessa goda bakteriers uppgifter är bland annat att hindra sjukdomsframkallande (patogena) bakterier att växa till. Det finns också i tarmen för att medverka till fodrets nedbrytning som vi läste om i första lektionen om anatomi och fysiologi. I tarmen finns också bakterier som medverkar till bildningen av B- och K-vitamin. Men även goda bakterier kan ställa till problem för kroppen om de skulle flytta sig eller bli för många.
Mykoplasma är ett släkte bakterier som inte har någon fast cellvägg och är de minsta organismer som identifierats.

Patogen betyder att det är mikroorganismer som kan framkalla sjukdom.
Bakterier är, encelliga, prokaryota organismer som förökar sig. De har egen metabolism och många kan föröka sig utanför djurkroppen.
Därför är det viktigt med rena miljöer när man hanterar djur då bakterier kan sprida sig utanför djurets kropp.
Det finns olika typer av bakterier som kategoriseras beroende på vilken cellvägg de har. Grampositiva och gramnegativa.
Vissa bakterier behöver syre för att utvecklas normalt (aeroba bakterier) och vissa bakterier kan klara sig utan (anaeroba bakterier)

Virus

Till skillnad från bakterier så är virus ett slags mellanting mellan levande och död materia. Det har ingen egen metabolism och är beroende av en värdcell för att överleva och reproducera sig. På grund av detta blir virus mycket motståndskraftiga för extrema miljöer både utanför och inuti kroppen.
Viruset infekterar en värdcell och skickar sin nukleinsyra för att tvinga värdcellen att producera nya viruspartiklar. Det finns få antivirusmediciner och dessa kommer med stora biverkningar. Man använder sig oftast av vaccin för att skydda djur och människor mot olika typer av virus.

Svampar

Förr tillhörde svamparna växtriket men räknas idag det till ett eget rike, svampriket. Svampsjukdomar (mykoser) orsakas av en- eller fler olika svamparter och räknas som infektionssjukdomar.
Vissa svampar är självlimiterande, det vill säga “går över av sig själv”.
De älskar fuktiga och varma miljöer och kan vanligtvis förekomma vid exempelvis skadad hud, för många djur på för liten yta, brister i hygien och skötsel, nedsatt immunförsvar, behandling av kortison eller antibiotika samt felaktig temperatur.

Parasiter

En parasit lever antingen på en annan organism och tar dess näring (ektoparasit) eller inuti en annan organism (endoparasit) samtidigt som den gör skada. En parasit kan spridas från en individ till en annan eller spridas i en komplicerad livscykel mellan flera olika värddjur.
Exempel på parasiter kan vara:
Encelliga djur (protozoer)
Maskar (helminiter)
Sprindeldjur och insekter.

Prioner

Detta är proteiner som infekterar organismer. Prioner kan orsaka sjukdomar hos både människa och djur och attackerar ofta hjärnans vävnader och stör det centrala nervsystemet. Sjukdomar som orsakas av prioner sker genom arv, smitta eller spontant.
Exempel på dessa kan vara “galna-ko-sjukan”

Inflammation, Infektion och Infestation

Inflammation

Inflammation är ett tecken på att kroppens försvar reagerar på en skada eller ett angrepp. Symtom på inflammation kan vara rodnad, svullnad, smärta, ökad kroppstemperatur eller minskad funktionalitet. Därför att blodflödet har ökat i området.

Infektion

En infektion är när kroppen utsatts för ett angrepp av smittoämnen. Sånt vi gått igenom här ovan, virus, bakterier, svamp eller mikroorganismer.
Smittoämnet tränger igenom kroppens yttre hudbarriär och leder till att kroppens försvarssystem sätter igång en inflammation.
Det kan orsakas av sårskador eller allergiska reaktioner.

Infestation

En infestation är när ett leddjur angriper ett värddjur. En infestation kan uppstå utvärtes, t.ex. kvalster, löss, fluglarver eller maskar. Det kan också uppstå invärtes, spolmask, binnikemask mm. Öppna sår som inte får läka ordentligt är platser som kan vara mottagliga för en infestation.
En plats där infestation ofta kan uppstå är på/runt avföringsplatser (toaletter till djur) som inte rengörs tillräckligt. Det är inte ovanligt att fluglarver då angriper värddjuret i underlivet. 

Smittvägar

Vissa djur löper större risk för att utsättas för smittor. Ungar, dräktiga, äldre och de med redan nedsatt immunförsvar. Det är därför extra noga med dessa grupper av individer när det kommer till smittor.
Smittämnen finns i kroppssekret, till exempel saliv. Även urin, avföring, dun, päls, hud och omkringliggande miljö.
Smitta sprider sig direkt eller indirekt mellan olika djur och miljöer.
Direkt smittspridning sker med direktkontakt mellan djur och/eller människor medan indirekt spridning sker genom exempelvis vatten, foder, tillbehör och närliggande miljö.

Infektioner kan komma ifrån den egna kroppen, alltså normalfloran i hud eller tarm eller från omgivningen. De kan komma in i kroppen genom mag-tarmkanal eller genom exempelvis öppna sår, hud, luftväg eller urinväg.

Zoonoser

Zoonoser är sjukdomar eller infektioner som på ett naturligt sätt kan spridas mellan djur och människor. De kan orsakas av olika typer av smittämnen som virus, bakterier, svampar och parasiter vilka kallas zoonotiska smittämnen.

Överföringen av smittämnen mellan djur och människor kan ske via:

-Livsmedel, foder eller vatten
– Direkt kontakt med smittbärande djur eller människor
– Vektorer, såsom fästingar, knott eller myggor
– Föremål eller miljö som förorenats med dessa smittämnen.

I Sverige har flera zoonoser bekämpats genom omfattande insatser från samhället, branschorganisationer och enskilda aktörer. Sverige är fritt från en del zoonoser, såsom nötkreaturstuberkulos, brucellos och klassisk rabies. Andra förekommer i viss omfattning och övervakas via kontroll- eller övervakningsprogram, såsom fågelinfluensa, salmonellos och campylobakterios,

Fynd av vissa zoonoser eller zoonotiska smittämnen hos djur eller människor är anmälningspliktiga. Det innebär att vid misstanke om smittade djur eller människor behöver veterinär eller läkare kontaktas så att eventuell provtagning, behandling, smittspårning och rapportering kan utföras.
(Text: https://www.sva.se/djurhalsa/smittlage/zoonoser/)


Exempel på zoonoser är:
Borrelia
Fågelinfluensa
TBE
Hepatit-E virus
Rabies
Salmonella
Ringorm
Harpest
Toxoplasmos
Magsjuka
Ornithos (Papegojsjuka)
Ljunganvirus

Praktiskt Smittskydd

För att förhindra smittspridning är det viktigt att arbeta förebyggande.
Användning av skyddskläder så som förkläde, handskar, hårnät, ärmskydd och skoskydd. Dessa kan vara engångsartiklar och deponeras efter användning.
Icke-engångsartiklar tvättas efter användning i minst 60 grader.

Undvik att använda ringar, ha långa naglar, utsläppt hår, smycken eller konstgjorda naglar. Dessa är perfekta ställen för att samla bakterier.

Vissa djursjukdomar har anmälningsplikt. Jordbruksverket bestämmer vilka sjukdomar som har anmälningsplikt och du som djurskötare behöver ständigt hålla dig informerad om vilka sjukdomar det gäller.
Dessa kallas epizootisjukdomar.

Städning av djuranläggningar

  • Varje bur, hägn, voljär eller terrarium bör ha sina egna tillbehör.
    Detta för att inte sprida smittor eller bakterier mellan olika inhägnader med hjälp av redskapen eller inredning du använt.
  • Börja med att mekaniskt rengöra inhägnaden.
    Detta görs med diskmedel, tvål och vatten. Mikroorganismer gömmer sig i beläggningar. Var därför noga med kanter, hörn och kissplatser.
    Desinfektionsmedel minskar antalet mikroorganismer.
    Steriliseringsmedel dödar alla mikroorganismer.
    Onödig användning av desinfektionsmedel kan leda till resistens hos mikroorganismer.
  • Diska djurens tillbehör noga.
    Vattenflaskor, matskålar, leksaker mm är typiska platser för smittspridning. Var också noga med att göra rent de redskap du använt.
  • Städa åt smittade djur sist.
    För att inte riskera smittspridning från dina kläder eller händer.
  • Var noga med handhygien.
    Använd engångshandskar och handsprit.
  • Avfallshantering bör ske dagligen.
    Låt inte säckar eller tunnor stå kvar i djuranläggningarna utan töm dom dagligen.

Karantän

En karantän är ett separat rum där man håller sjuka djur isolerade från andra för att förhindra smittspridning. Varje djurart bör ha ett eget karantänutrymme. Ta reda på vilka det olika karantänstiderna är för respektive djurslag och sjukdom/smitta. Skriv noggranna protokoll för djurindividens hälsa och behandling.
Gör också upp tydliga hygienrutiner och var tydlig med vilken typ av smitta djuret bär och om det är en zoonos eller inte.

Till exempel
Art: Marsvin
Namn: Individens namn
Ålder: 3 år.
Kön: Hane
Sjukdom: Ringorm
Zoonos: Ja
Symtom: Sår runt nos och öron.
Behandling: Medicinens namn och behandlingens längd.
Första behandlingsdag: 22-02-20
Sista behandlingsdag: 30-02-20
Ansvarig veterinär: Namn och telefonnummer.

Var noga med att signera ett protokoll med namn, tid och datum när behandling/medicinering utförs så att det är tydligt vem som gjort vad på en arbetsplats med fler anställda.

Instuderingsfrågor

  1. Vilka olika typer av smittämnen finns det?
  2. Vad är en infestation?
  3. Vilka riskgrupper finns det gällande att drabbas av en smitta?
  4. Nämn tre olika smittovägar.
  5. Kan ringorm smitta mellan människa och djur?
  6. Vad kallas en smitta som kan överföras mellan människa och djur?
  7. Vad är en karantän?
  8. Varför är det viktigt att föra protokoll över sjuka djur?
  9. Vilken myndighet bestämmer om en viss sjukdom har anmälningsskyldighet?
  10. Bör du städa åt smittade djur först eller sist? Varför?

Gå vidare till “Lektion 4”